VÄLKOMMEN TILL KENNEL DEVAROX

Jag heter Åsa och bor i Täby utanför Stockholm.

Jag har alltid älskat hundar och drömde under hela min uppväxt om att skaffa hund. När jag flyttade hemifrån så började jag leta hund direkt. Det var min man Attilas förtjänst att det blev Rottweiler, för han sa: antingen en rottis eller ingen hund alls! Och det var ju för väl han han är så klok! Och efter en hel del letande så fick vi äran att köpa en fantastiskt söt liten tik på Deminas Kennel, och det var Roxane… Och vad ska jag säga. Roxane är hunden med stort H och det bästa hund man någonsin kan få. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig kommer att få en sådan hund igen, hon är en på miljonen... Idag är hon 14 år och min finaste ögonsten! Jag är lyckligt lottad som fått chansen att dela mitt liv med henne.

Ganska snabbt så kom nästa Rottweiler med i familjen och det var Vargas. Vargas var en mycket speciell hund med alla tassarna i backen, han hade en blick som tittade rakt in i ens hjärta. Stadig och trygg samtidigt otroligt lekfull och lojal. Vargas var Attilas hund men spenderade sina sista år hos min pappa, på helt eget bevåg. Han bara flyttade in där och trots att vi försökte locka med oss honom hem så var det där han ville vara. Vargas fick vi 8 år med och han gick bort mycket hastigt i aggressiv skelett cancer, vi saknar honom djupt ännu idag trots att det är 2 år sedan.

Att dela sitt liv med två så bra hundar gjorde att intresset för rasen ökade och jag började fundera på uppfödning. Efter att ha utbildat mig till instruktör och mentaltestfigurant, gått massor med kurser, provat på de flesta grenar och tävlat mycket så ansökte jag om kennelnamn. För att kunna ge mina valpköpare det stöd och support jag ville så behövde jag lära mig så mycket som möjligt själv innan. Namnet blev Devarox och det kommer såklart från de första hundarnas namn, DEminas VArgas & ROXane. Idag har jag fött upp 4 kullar och första kullen föddes 2003.

Hemma hos oss bor såklart fler hundar… Det blir ju gärna så ;-) Roxanes första kull föddes i Deminas regi och det blev bara en söt liten tjej, Deminas Gabriella af Devarox ”Bella”. Inte kunde hon flytta till någon annan, så hon stannade. Bella var en hund med otroligt stor personlighet, hon har varit vild som få och otroligt lekfull. Bella gick bort i september 2011 i cancer, och saknaden är enorm. Alltid när man kom hem som kom Bella galopperande med sin kampleksak och ville busa. Hon var min hund ut till sista andetaget. Du fattas mig Bellis…

Genom samarbete med USA så kom ytterligare en rottis in i våra liv, Wesley. Han skulle inte heller bo här, utan på foder… Det gick som det gick och han stannade såklart hos oss. Idag är han 7 år och han är en lugn och stabil herre med en otroligt stor social talang. Han kan ”prata” genom att knorra och oinka, och vill helst sitta i knät och kela. Wesley bor numera oftast hos min pappa, när Vargas gick bort så var det så tomt hos dem så de lånade Wes. Och han ville inte hem igen. När vi hämtar hem honom så måste vi antingen muta honom med väldigt gott godis (typ kyckling) eller koppla honom, för han går in i sängkammaren och försöker gömma sig J

Sista hunden i flocken är Dollie. Hon är idag 3 år och en vild och tokig unhund som hittar på hyss dagarna i enda. Söt som socker och otroligt snäll och gosig! Dollie är från sista kullen och var först tänkt som min nya tävlingshund, men jag insåg att det räckte gott och väl med 3 hundar och 2 barn så tanken var att hon skulle säljas. Men dagen efter jag tagit det beslutet blev hon skadad illa i sitt ben och så var det bara att gilla läget. Men det finns nog en mening med allt!

För övrigt består familjen av min man Attila samt av 2 barn, Leonard (-05) & Linn (-07). Efter att barnen kom in i bilden så har det naturligtvis blivit mindre tid till hundaktiviteter. Men vi är glada över att ha en stor familj bestående av både barn och hundar, och man ser vilken otrolig glädje de har av varandra!